Boktips: Eurokrasch, En tragedi i tre akter, av Johan Norberg

I julhelgen roade jag mig med att läsa Johan Norberg bok: Eurokrasch –En tragedi i tre akter.

Jag tyckte den var läsvärd (annars tar jag inte upp böcker här).

Boken går igenom "Europrojektet" och politikernas intriger för vad dom tror är något bra.Men som vi alla vet blir det ingen bra resultat om man inte begriper hur allt hänger ihop. Vilket är få förunnat.

Så här ser boken ut. Eurokrasch –En tragedi i tre akter

Baksidan. Läs själv om det kan vara något du gillar.

Bokutdrag – Eurokrasch –En tragedi i tre akter

av Johan Norberg

//s46 om ATE – människans förblindelse//

”I många grekiska tragedier är ate ett viktigt begrepp. Det är människans förblindelse, hennes oförmåga att förstå vad det egentligen är hon gör och vad det kommer att få för konsekvenser. Det som leder henne till ruin ser ju i det korta loppet så bra ut.”

//s66 //

”De antika grekerna gestaltade människans olycksöde i vergällningens gudinna Nemesis, som bestraffade dem som gjort sig skyldiga till övermod. Vi har ingen vedergällningsterminologi och ingen gudomlig rättvisa i vår tidsålder. Det närmaste vi kommer är Pascal Lamys en av de centrala personerna när flera stater fick klartecken för euromedlemskap trots att de inte var i närheten av att uppfylla regelverket.

I dag håller Lamy med om att det var ett fatalt misstag, så grovt att det närmar sig själva definitionen av ett misstag: ”Någonting som du inte tror är något stort problem, och sen inser du plötsligt – hoppsan – jag borde inte ha gjort det där.”

”

//s69, //

...”att sydliga stater saknade finansiell disciplin och skuldsatte sig på ett slösaktigt vis, medan många andra invänder att offentliga utgifter inte kan vara boven i dramat då”...

//s92 //

”Många på finansmarknaden var ofta till en början lyriska över regelbrotten, särskilt när det handlade om att Europas skattebetalare fick ta över förluster som banker och fonder annars hade behövt ta. Men samtidigt fick de en allt större känsla av osäkerhet. De slutade lita på EU-ledarnas utfästelser. De visste att de kunde rivas upp dagen efter, så fort minsta tryck applicerades. Det är sämsta tänkbara klimat för företagsamhet och investeringar. Allt fler valde att sitta still, bygga upp egna buffertar och inte investera i någonting, i väntan på att situationen klarnar. ”Det är omöjligt att investera uitfrån faktiska förhållanden och olika tillgångars potential”, sade en brittisk bankir till mig. ”I stället försöker vi tjäna pengar genom att förutsäga vad politiker och centralbanker gör härnäst.”

”

//s95 //

”Italiens ledande dagstidning Corriere della Sera jämförde ECB:s stödköp med smärtstillande opiater, ”som lurat oss att tro att vår sjukdom har blivit mirakulöst botad”. Stödköpen räddade inte krisländerna, den stora effekten blev i stället att ECB gjorde avmed 200 miljarder euro på att exponera sig än mer mot krisländerna, samt att centralbanken började splittras internt. I september avgick ECB:s högste tyske tjänsteman, Jürgen Stark, i protest mot stödköpen. Det smärtade extra mycket som Axel Weber i februari hastigt avgått från posten som chef för den tyska centralbanken, mannen som annars var påtänkt som näste ECB-chef. I ett mail till den tyska regeringen förklarade Weber att han inte längre var i intresserad av att ta över rodret för en centralbank som hade brutit mot centrala monetära principer.”

 

------ ------  SLUT BOKUTDRAG ------ ------

Helt klart läsvärd, jag har börjat gilla Johan Norbergs böcker, ofta bra underbyggda.

Recension av Olle Rossanders bok: ”Vilse i finanskrisens labyrinter?”

Recension av Olle Rossanders bok: ”Vilse i finanskrisens labyrinter?” – Spararens guide till finansvärldens obegripligheter – med förord av Mats Qviberg

Jag tycker boken är i huvudsak mycket bra. Den tar upp många relevanta frågeställningar runt ersättningar, om det ”ägarlösa” bolagen och även en hel del om olika regleringars vara eller inte. Olle ger även vissa förslag på förbättringar. Jag fann boken väl värd att läsa och kan rekommendera boken.

Ett utdrag från sidan 8:

”Banker i Sverige och i de flesta andra industriländer får nu, sensommaren 2009, tack vare stödpolitiken låna miljarder till cirka en halv procents ränta – pengar som de kan placera och alltså låna ut igen till som lägst kanske 1,5 och som bäst till långt över 3-4 procent. Det blir en rejäl hacka emellan och bankerna kommer att med största säkerhet visa rejäla vinster på detta de närmaste kvartalen. Vinster som delvis kommer att kunna användas för att täcka de stora förlusterna. Så är det också delvis tänkt: de rekordlåga räntorna ska ge bankerna nya vinster. I praktiken betyder det att skattebetalarna står för en stor del av bankernas tidigare förluster!”

I ovanstående textstycke summerar Olle på ett enkelt sätt vad bland annat riksbanken gjorde (skapade pengar i tomma intet som man sedan lånade ut). Även vi i Sverige håller alltså banker under armarna, med rädsla för systemkollaps. Det ger givetvis felaktigt incitament till tjänstemännen som utan att egentligen kunna förlora något gärna satsar bankens pengar där de ger mest avkastning. Tyvärr är aktieinnehavet i bankerna utspritt på många institutioner och mindre aktieägare som inte har riktigt insikt i vad som sker och vilka risker bankerna tar. Det blev alltså väldigt billigt för bankerna att låna pengar och affärs/investmentbankerna placerade och hjälpte till och dra upp den nertryckta börsen.

Ett annat utdrag:

S12: ”På samma sätt är det med vår klockartro på företagens ekonomiska rapporter. Företagsledningar kan med olika redovisningsmetoder visa nästan vilka kvartalsvinster eller årsförluster de vill. Och eftersom de kan det, så sker det! Mitt bästa exempel är från 80-talet då finasbolaget Kuben lyckades, på pin kiv, redovisa ett årsresultat som stämde med telefonnumret till huvudkontoret”

S25

”För att växa och tjäna grova pengar där har bankerna öst ut lån med extremt dåliga säkerheter. Bankerna satsade på vad finansmannen George Soros kalla ”ninja-lån” – no income, no job, no questions asked.”

S45: ”Det var som att beräkna risk på lånemarknaden utan att ta hänsyn till ”äppelfaktorn”. En expert kan med stor säkerhet ange hur många äpplen av hundra som inom ett visst antal dagar med stor sannolikhet blir skämda. Men hela beräkningen blir en helt annan om man lägger alla äpplena i en korg – om ett äpple är dåligt tar det inte lång tid förrän alla är det.”

S45: ”En kritiker liknade tekniken VaR som att sälja bilar med airbags som alltd fungerade – utom om det mycket osannlika skulle inträffa att bilen krockade!”

S51: ”En lysande, eller snarare tvärtom, ett nattsvart exempel, är den amerikanska energijätten Enron som sex år i rad av Fortune Magazine utnämndes till USA:s mest innovativa företag och, i tid och otid, fmramhävde sin interna policy som syftade till att driva företaget enligt högsta möjliga etiska standard. Efter att ha vuxit till över 20 000 anställda och nått en omsättning på över 100 miljarder dollar gjorde Enron den största konkursen i USA:s historia. Företagsledningen med Kenneth Lay i spetsen hade ljugit och bedragit och dömdes till långa fängelsestraff.”

S51: ”Det är inte bara de komplicerade redovisningsreglerna som har gjort informationen till allmänheten förvirrande. Massmedia har spelat en mycket stor roll i den här krisen och bidragit både till förvirring och förklaring. Medias betydelse kan knappast underskattas. Den, i terorin så väl fungerande marknaden, styrs i hög grad av psykologi. Också seriösa aktörer beter sig ibland som uppskrämda buffelhjordar. I skräck för något, kanske helt irrelevant, rusar de i väg i full fart åt ena eller andra hållet, ofta kanske utan att ens efteråt ta reda på vad det verkligen var som skrämde upp dem.

Andra böcker som Olle nämner i slutet av boken som kanske är läsvärda:

Bo Lundgrens bok om den svenska 90-talskrisen: ”När bubblan brast (DN förlag, 1998)

Jacob Palmstierna:  ”Jacobs Stege”. Har börjat på den tror. Gör ett nytt försök.  Han ger sin syn på bankkrisen.

Olle nämner andra böcker som han skrivet såsom:

”Det Kidnappade Kapitalet”, på spaning i Skandiaaffärens skugga.

”Fifflet, Fusket Förtroendet” (Kalla Kulor 2004) skriver han om bland annat om vikten av ett gott förtroende för företagens och samhällets utveckling.

”Lönsamma Aktietips?” Skriver han och Erik Lidén om han s forskning kring hur väl, eller snarare hur illa, aktierådgivning fungerar.

Bokrecension: Sund Kärlek av Terenece T. Gorski

Författare: Terenece T. Gorski

Sund Kärlek – En bok om dysfunktionella relationer och äkta kärlek – och om hur man steg-för-steg bygger upp och utvecklar friska och fungerande förhållanden.

Boken handlar om att vi alla har en stark längtan efter fungerande kärleksrelationer, men att vi aldrig riktigt fått lära oss hur dessa relationer bäst åstadkommes.

Jag har läst lite grann och den verkar intressant. Boken tar bland annat upp olika personers dysfunktionella uppväxt som därmed präglar personer i vad som upplevs normalt. Författaren utgår mycket utifrån en fungerande ”frisk” familj jämte sämre uppväxtförhållanden (om man nu får säga så).

Ett litet utdrag från sidan 26 i boken:

”Föräldrar i friska familjer lär sina barn att balansera tankar och känslor, att använda tänkandet för att hantera intellektuella problem och känslorna för att hantera emotionella problem.”

Texten blir lite ryckt från sitt sammanhang men ett exempel som tas upp är Susan som då är relativt frisk uppfostrad:

”Människor som uppfostrats som Susan motstår frestelsen att må bra i stunden om de vet att bra-måendet nu kommer orsaka problem och smärta på längre sikt. De lär sig fatta beslut med hänsyn tagen till både det kortsiktiga och det långsiktiga. De är beredda att göra saker som gör ont eller som skrämmer dem eller lägger ner tid och hårt arbete om de vet att det kommer något gott ut av det längre fram.”

Vidare s27:

”Barn från friska familjer lär sig acceptera ansvar för avd det gör och för konsekvenserna av sina handlingar, även när det inte var meningen att det skulle bli som det blev.”

Det handlar alltså om att tänka lite innan man agerar. Boken får en att tänka till lite om sin uppväxt och hur man själv agerar i förhållanden. Boken känns lättläst och får en att tänka till. Rekommenderas.