Recension av Olle Rossanders bok: ”Vilse i finanskrisens labyrinter?”

Recension av Olle Rossanders bok: ”Vilse i finanskrisens labyrinter?” – Spararens guide till finansvärldens obegripligheter – med förord av Mats Qviberg

Jag tycker boken är i huvudsak mycket bra. Den tar upp många relevanta frågeställningar runt ersättningar, om det ”ägarlösa” bolagen och även en hel del om olika regleringars vara eller inte. Olle ger även vissa förslag på förbättringar. Jag fann boken väl värd att läsa och kan rekommendera boken.

Ett utdrag från sidan 8:

”Banker i Sverige och i de flesta andra industriländer får nu, sensommaren 2009, tack vare stödpolitiken låna miljarder till cirka en halv procents ränta – pengar som de kan placera och alltså låna ut igen till som lägst kanske 1,5 och som bäst till långt över 3-4 procent. Det blir en rejäl hacka emellan och bankerna kommer att med största säkerhet visa rejäla vinster på detta de närmaste kvartalen. Vinster som delvis kommer att kunna användas för att täcka de stora förlusterna. Så är det också delvis tänkt: de rekordlåga räntorna ska ge bankerna nya vinster. I praktiken betyder det att skattebetalarna står för en stor del av bankernas tidigare förluster!”

I ovanstående textstycke summerar Olle på ett enkelt sätt vad bland annat riksbanken gjorde (skapade pengar i tomma intet som man sedan lånade ut). Även vi i Sverige håller alltså banker under armarna, med rädsla för systemkollaps. Det ger givetvis felaktigt incitament till tjänstemännen som utan att egentligen kunna förlora något gärna satsar bankens pengar där de ger mest avkastning. Tyvärr är aktieinnehavet i bankerna utspritt på många institutioner och mindre aktieägare som inte har riktigt insikt i vad som sker och vilka risker bankerna tar. Det blev alltså väldigt billigt för bankerna att låna pengar och affärs/investmentbankerna placerade och hjälpte till och dra upp den nertryckta börsen.

Ett annat utdrag:

S12: ”På samma sätt är det med vår klockartro på företagens ekonomiska rapporter. Företagsledningar kan med olika redovisningsmetoder visa nästan vilka kvartalsvinster eller årsförluster de vill. Och eftersom de kan det, så sker det! Mitt bästa exempel är från 80-talet då finasbolaget Kuben lyckades, på pin kiv, redovisa ett årsresultat som stämde med telefonnumret till huvudkontoret”

S25

”För att växa och tjäna grova pengar där har bankerna öst ut lån med extremt dåliga säkerheter. Bankerna satsade på vad finansmannen George Soros kalla ”ninja-lån” – no income, no job, no questions asked.”

S45: ”Det var som att beräkna risk på lånemarknaden utan att ta hänsyn till ”äppelfaktorn”. En expert kan med stor säkerhet ange hur många äpplen av hundra som inom ett visst antal dagar med stor sannolikhet blir skämda. Men hela beräkningen blir en helt annan om man lägger alla äpplena i en korg – om ett äpple är dåligt tar det inte lång tid förrän alla är det.”

S45: ”En kritiker liknade tekniken VaR som att sälja bilar med airbags som alltd fungerade – utom om det mycket osannlika skulle inträffa att bilen krockade!”

S51: ”En lysande, eller snarare tvärtom, ett nattsvart exempel, är den amerikanska energijätten Enron som sex år i rad av Fortune Magazine utnämndes till USA:s mest innovativa företag och, i tid och otid, fmramhävde sin interna policy som syftade till att driva företaget enligt högsta möjliga etiska standard. Efter att ha vuxit till över 20 000 anställda och nått en omsättning på över 100 miljarder dollar gjorde Enron den största konkursen i USA:s historia. Företagsledningen med Kenneth Lay i spetsen hade ljugit och bedragit och dömdes till långa fängelsestraff.”

S51: ”Det är inte bara de komplicerade redovisningsreglerna som har gjort informationen till allmänheten förvirrande. Massmedia har spelat en mycket stor roll i den här krisen och bidragit både till förvirring och förklaring. Medias betydelse kan knappast underskattas. Den, i terorin så väl fungerande marknaden, styrs i hög grad av psykologi. Också seriösa aktörer beter sig ibland som uppskrämda buffelhjordar. I skräck för något, kanske helt irrelevant, rusar de i väg i full fart åt ena eller andra hållet, ofta kanske utan att ens efteråt ta reda på vad det verkligen var som skrämde upp dem.

Andra böcker som Olle nämner i slutet av boken som kanske är läsvärda:

Bo Lundgrens bok om den svenska 90-talskrisen: ”När bubblan brast (DN förlag, 1998)

Jacob Palmstierna:  ”Jacobs Stege”. Har börjat på den tror. Gör ett nytt försök.  Han ger sin syn på bankkrisen.

Olle nämner andra böcker som han skrivet såsom:

”Det Kidnappade Kapitalet”, på spaning i Skandiaaffärens skugga.

”Fifflet, Fusket Förtroendet” (Kalla Kulor 2004) skriver han om bland annat om vikten av ett gott förtroende för företagens och samhällets utveckling.

”Lönsamma Aktietips?” Skriver han och Erik Lidén om han s forskning kring hur väl, eller snarare hur illa, aktierådgivning fungerar.