En kollega köpte nyss en ny bil för drygt 260 k Han fick 100
k för sin gamla i inbyte. VW Touran.
Den ”gamla” bilen hade han köpt för 215 k och ägt i 5 år
(också en Touran). Vilket ger en värdeminsning på 23 k/ år.
Om jag jämför med mitt bilköp. Jag köpte min minsta bil för
18 k, jag har snart haft den i 6 år och lagt ut minimalt med pengar på den. Jag
har aldrig blivit stående, den är väldigt pålitlig. Nu ska den säljas! Nybesiktad som den är hoppas jag
få ca 5 k för den. Blir den inte såld kör jag den över vintern och skrotar den
sen. 18 k/6 år = 3 k /per år i värdeminskning i värsta fall.
Jag köpte nyss ytterligare en bil, en bil som kosta 15 k i
inköp (den är riktigt fräsch dessutom). Avgasrör och kamremsbyte behövs kanske
behvös bytas. Men jag räknar med att den går relativt problemfritt i minst fem år. Det
är precis som den andra bilen jag har en riktig kvalitetsbil. Dvs den går
sällan sönder, trust me jag har gjort min research. Jag anser inte att det är
större risk att någon av mina bilar blir stående jämfört med Touranen. Visst det tar en hel del tid att hitta dessa bilar, men det går.
Okey, jag missar statusen att äga en ny bil. Jag ser
fattigare ut än jag är.. Jag åker i en mer bränslesnål bil som kostar mindre i
försäkring. Det brummar kanske lite mer då en mindre bil är mer högljud, men det är inget jag stör mig på. Det är också en bil som är betydligt mer krockfarlig (dvs kör mer försiktigt).
Jag behöver inte vara lika rädd om den som om det vore en ny bil. Mindre att oroa sig för helt enkelt. Om det blir en liten buckla vid parkeringen är det inte hela världen.
Var och en väljer vad man vill lägga pengar på. Jag väljer
att inte lägga massa pengar på bilar. Det är helt tvärtemot vad jag valde att göra när jag var i tjugoårsåldern då merparten av inkomsten gick till bilen.
Hur gör du?
Hur gör du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar