Nollränta och bubbelblåsande

Helgen spenderas i Stockholm och jag kunde notera att en stor del av samtalsämnet handlade om bostäder. Hur en tjej i 30-års åldern nyss köpt en etta för 2,7 miljoner. Rivit ut köket (trots att det redan satt ett fräsch sådant, ja gick tydligen att sälja det gamla köket till och med). Hur grannarna hos dem vi besökte stolt berättade att grannens lägenhet gick för 4,4 miljoner.

Vidare noterade jag att en arbetskollega köpt en lägenhet i Göteborg till sin son. För 2,4 miljoner. Satt in sitt eget hus som säkerhet. Inget konstigt i det. Så länge det går upp tjänar ju folk pengar! Det verkar som att folk inte tror att det finns något stopp. Ett boende ska tydligen alltid stiga.

I fastigheten där jag bor köptes nyligen en lägenhet som var original från 60-talet. Först stod den tom i ett antal månader. Och nu har köparen och någon kompis hållit på och renoverat helg efter helg. Men ingen verkar bo där. Spekulationsköp, köp, renovera, sälj.

Överallt hör jag tecken på hur det spekuleras i bostäder. Budgivningar på jobbet. Bristen på bostäder.. Pengar är så sjukt billiga att låna nu. Klassisk tillgång/utbud som styr. En usel bostadpolitk gör också sitt till. Byggregler till förbannelse, svårt att bygga etc. 

Det kostar knappt någonting att låna och folk ser då att dom kan låna lite till! Man hör ständigt hur mycket folk tjänat på sin bostadsförsäljning. Och att man nu behöver betala en massa i (reavisnst) skatt.

Det tycks som att det är Ri(s)kbanken medverkat till detta. Riksbanken som är till för att stabilisera ekonomin har istället gjort sitt yttersta för att i bidra till bubbelblåseri. Folk i direktionen har väl antagligen lån och vill med hävstång gynna sig själva. Sen skyller dom på låg inflation, eller drar någon annan vals som ska låta bra.. Samhället är korrupt på så många plan.