"Capitalism, or growth by honest savings, investment and production -- perished in the late '60s as the Bretton Woods system crumbled. Creditism, a system that relies on ever-increasing credit and consumption for growth, emerged in its stead.
The transition was subtle. As Richard explains, after World War II, the Federal Reserve was required by law to maintain a 25% gold backing for all of the dollars issued. That served as a check on the number of greenbacks the Fed could conjure into existence.
That is, until the "guns and butter" policies of Lyndon Johnson and Richard Nixon. They needed to spend more than the gold standard allowed them to. So they leaned on Congress to nix the law requiring gold backing altogether, essentially giving a carte blanche to the Fed."
fredag 15 augusti 2014
Kreditism istället för Kapitalism.. Richard Duncan förklarar
Richard Duncan förklarar:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Är mycket tveksam till att nya pengar kräver ytterligare nya pengar. Läs hur jag tänker här: http://iblandekonomi.wordpress.com/2014/11/16/tar-pengarna-slut
SvaraRaderaHej iblandekonomi,
SvaraRaderaTror du är inne på helt rätt tankar. Räntepengar behöver inte nödvändigtvis skapas, dom snurrar runt i fungerande ekonomi. Det är väl mer när vissa som gynnas av systemet ackumulerar ihop pengar (och lägger på hög) som det liksom kan upplevas bli brist på dem. Att det blir obalanser etc. Teori och praktik går inte alltid ihop.
Steve Keen verkar vettig i dom här frågorna.
Jag håller dock med Mr Duncan om att vi inte har kapitalism, utan något annat, med stor inverkan av centralplanering, interventioner mm.